Putin och Medvedev byter plats

Efter att president Medvedev på partistämman igår gav sitt fulla stöd till Putins presidentkandidatur i valet i mars 2012, står det nu klart att Putin kommer at bli Ryssland nästa president, enligt Steve Rosenberg (BBC News, Moskva). Medvedev kommer med största sannolikhet ersätta Putin på premiärministerposten.

Putin, som efter att ha styrt Ryssland i två mandatperioder mellan 2000-2008, hindrades av landets konstitution att ställa upp för ytterligare ett nyval 2008.


Genom att utse Medvedev till sin efterträdare har han dock som landets premiärminister lagt grunden för ytterligare två mandatperioder a sex år, och kan i princip komma att styra Ryssland fram till 2024. Därmed skulle han bli den längst sittande ledaren i landet sedan Stalin.

Många frågar sig nu vad Putins planer, i ledningen för sitt parti "Enade Ryssland", innebär för landets framtid . Ryska analytiker betonar bl.a. vikten av ekonomiska reformer.

Putin har givit befolkningen en föraning om var han står i denna fråga med uttalandet: "En regerings uppgift är inte endast att hälla honung i en kopp, utan även att erbjuda en bitter medicin".

Macho-image som går hem
Trots vad som kan tyckas vara en manipulerad och odemokratisk valprocess, är Putin den klart populäraste politikern i Ryssland.

Detta kan dels förklaras med en effektiv censur- och marknadsföringsapparat, men också med Putins macho-betonade framtoning som den starke och oövervinnelige ledaren, vilket tycks gå hem hos den ryska befolkningen.

Skeptisk omvärld
Den ryska oppositionen och omvärlden uttrycker dock stor oro, att med Putin vid rodret, riskerar Ryssland att ytterligare isolera sig och hamna i total stagnation.

Michail Gorbatjev skrev i motståndarsidans tidning "Novaya Gazeta" (Den nya tidningen), om Putin som Rysslands näste president: "Vi kan anta att det inte kommer att ske några framsteg om inte rejäla förändringar äger rum innebärande att hela det nuvarande politiska systemet byts ut."

Troy Davis avrättas i natt

Med en spruta med giftinjektion planeras 41-årige Troy Davis avrättas i Jackson State Prison i Atlanta, kl. 1.00 i natt svensk tid. Davis blir då den 34:e männsikan som avrättas i USA i år.


1989 arresterades den då 19-årige Davis misstänkt för att ha skjutit polisen Mark MacPhail. Två år senare dömdes han till döden. Bevisen mot honom var dock mycket bristfälliga; något mordvapen återfanns aldrig och det fanns ingen bevisning i form av DNA.


Dessutom har sju av tio av de vittnen, vilkas vittnesmål ledde till den fällande domen, dragit tillbaka sina vittnesmål. De hävdar att de under rättegången tvingades av polis att peka ut Davis som den skyldige.


Sedan 2007 har avrättningen skjutits upp fyra gånger, och vid ett av tillfällena endast två timmar innan den utsatta tiden för giftinjektionen. Davis har hela tiden hävdat att han är oskyldigt dömd, men nekades igår ansöka om nåd samt möjligheten att genomföra ett lögndetektortest.


Omvärlden protesterar


Protesterna mot avrättningen har varit enorma världen över, och tusentals personer samlades för en protestmarsch i Atlanta idag. Över 600.000 namnunderskrifter har samlats in. Amnesty Internationals USA-сhef Larry Cox, sa i ett uttalande idag att beslutet att gå vidare med avrättningen var "samvetslöst".
Mordoffrets mor, Aneliese MacPhail, sa i en intervju med CNN idag att hon ville få det hela överstökat, och att hon aldrig kommer att komma över sorgen över sin sons död, men att hon kommer att erfara en känsla av frid när Davis slutligen avrättats


37 av USA:s 50 delstater tillämpar dödsstraff, och stödet för avrättningar av morddömda fortsätter att vara starkt. 2010 visade en Gallup-undersökning att 64% av amerikanska befolkningen stöder denna strafform, som i övriga västvärlden anses tillhöra det förgångna.


Öga för öga, tand för tand


Det ser alltså ut som den amerikanska staten, under en lång tid framöver kommer att fortsätta att bjuda in mordoffers anhöriga till att bevittna avrättningar i form av giftinjektioner, elektricitet eller arkebusering. Avrättningar som i efterhand inte sällan visat sig vara oskyldiga.


Anhörigas längtan efter återupprättelse är fullkomligt förståelig, men man kan tycka att staten borde stå över känslomässiga krav på hämnd. Endast risken att i ett enskilt fall avrätta en oskyldigt dödsdömd fånge borde vara tillräckligt för att ersätta dödsstraff med livstids fängelse.  

Troy Davis lär ha avböjt erbjudandet att beställa en sista måltid. Han kommer strax innan han avrättas istället serveras vad som står på fängelsets ordinarie meny: Grillad ostburgare, ugnsbakad potatis, bruna bönor, surkål, en kaka och ett glas juice.

Now we're 64

Our country's population is ageing, and as much as 20% of us are now over 65. But how are we utilizing the experience and knowledge of those men and women who helped build our society?

It was recently announced that one in four of our children aged 16 and under will live to become a 100 years old, according to the Department for Work and Pension. Demographic experts warn that this means we completely have to re-structure everything from pension and healthcare to work balance. 

But instead of being a burden, and liability to our future economy, there is plenty of elderly in our country, who are providing charities with invaluable experience and time.

In Maria Jackson's documentary "Now we're 64" we meet passionate volunteers from charities such as Age UK, CSV, Citizens UK, The Prostate Cancer Society and St. Francis Hospice, sharing their experiences on what staying active and still play a part in our communities mean to them; from 85 year old Lotti, who marked by starvation in second world war's Germany is dedicated to limit food waste, to 65 year old Geoff who just battle aggressive prostate cancer and recently received the ThirdSector’s excellence award for successful fundraising for prostate cancer research.

On this journey we also meet charity spokespeople, many of which are critical against our society's lack of appreciation of our older generation and what it has to offer.

Listen to the radio documentary "Now we're 64"

The fall of Pharaoh

He was called “The Egyptian Pharaoh” and had been on the throne for more than 30 years.

The revolution that made Hosni Mubarak step down came as a surprise, not only to many Egyptians but to top intellectuals and experts on the area alike. First Tunisia, then Egypt and now Libya - the Arab world is going through enormous changes.

But what was Egypt under Mubarak really like, why did the revolution happen now, and where is the country heading without their former leader?  

Somewhere safe and warm

Around 5000 families in London might be forced out of their homes, a recent City Hall report says. Homelessness, or rough sleeping as it’s also referred to, has been increasing in the UK over the last years.

It’s estimated that even before the debated financial cuts were announced, approximately 1,200 people were sleeping rough in the streets. But the figure might be even higher.

There’s a large unknown number of people, the so called hidden homeless, who don’t appear in statistics.

Below is a radio report on what some charities and private individuals do to help breaking the negative trend.

Strikers playing with fire

The fire brigade strikes in conjunction with Guy Fawkes Night in November last year, involved over 5,500 fire-fighters, and caused a rift between the Fire Brigade Union (FBU) and the government.

Maria Jackson reported on the heated debate in November.

Close to a solution?


Now, a proposal to end the dispute will be discussed this Friday, according to the BBC.

FBU’s regional committee will then decide if they will switch to 10.5-hour day shifts and 13.5-hour night shifts, instead of the current nine-hour days and 15-hour nights.

FBU members are supporting the plan, and Brian Coleman, the chair of the London Fire Authority, said he was "delighted", and that he was glad the union "saw sense" about a "silly dispute which dragged on for six years".

Under Ryan Air's spell

Time and time again I've said: "I will never use this airline again!", only to find myself suffering on yet another of their flights a couple of months later. How does Ryan Air manage to keep us under their spell?

One of their pilots, who had the bad luck of sitting next to me on my last flight - having to patiently defend their sales tactic and much more, gave me some inside information.

It all looks so attractive at first; £20 for a round trip to Stockholm, Rome or Paris. But as everyone knows who has used this airline before, in the end the ticket often ends up costing as much as, or more, than BA, SAS, KLM or any of it's more decent competitors.

First the expensive taxes, then £10 for paying by card and another £5 to check in on-line is the minimum added.

Checking in luggage is another £20, and if you haven't checked in on-line it's another £40 penalty fee charged at the airport, and every single kg of over-weight over the mere 10kg limit will cost you £40.

Since the airports where Ryan Air lands are often long distances outside the destination city, add another £30-40 for trains and busses.


How they get the best pilots on the market

No designated seats, queuing up like cattle up to an hour before boarding, revolting food to rip-off prices, extremely annoying music at boarding and landing, generally bad service and ugly and cheapish looking interior, but still - their flights are booked to the last, un-foldable seat.

Apparently the Irish carrier made a pre-tax profit of £420m in the six months to 30 September 2010.

One must really compliment the airline on a successful marketing campaign. But I think what really annoys me is the greedy way of little extra charges here and there, and that nothing is spent on the comfort of the passengers.

"Why are there no pockets in the seat in front of you?" I asked the pilot next to me. "Well, it's all to save time in between flights - the less newspapers and litter the more time saved for the crew." He explained slightly embarrassed.

After opening up about the airline’s poor staff policies and telling me that a colleague of his was refused a day off on his wedding day, I of course wondered why he chose to work for them. He replied that: "For pilots it's one of the best paying airlines!".

I was both shocked and relieved by his answer. At least I should be in good hands of skilled captains – I always feared that security must be dangerously saved on as well. That is, if I ever fly with them again.